Ibland tar en äppelpaj tid....

Alldeles i början på denna sommar påbörjade jag projekt äppelskrutt! Det är ett riktigt scrapsprojekt och det var roligt att kunna göra något av alla småbitar som sparats genom åren. Men vilket jobb! Jag tror att det är det "värsta" jag hittills gjort. Först skar jag till nästan 500 äppelskruttar. När det var gjort skulle det klippas ett litet hack i varje ända på skrutten; alltså 4 hack i varje skrutt...

Det var en lättnad att äntligen få komma till sömnad men den lättnaden varade inte så länge kan jag säga. Alla dessa kroksömmar var jobbiga och gjorde att projektet tog längre tid än vad det annars skulle gjort. Men när sommaren var i princip slut så var hela äppelpajstoppen klar!

Tanken ifrån början var att äppelskruttarna skulle bli en duk till vårt stora altanbord och att jag skulle kunna inviga det under sommaren. Jag hade även planerat in invigningsgästen; en mamma till en ponnymammakompis. Den mamman quiltar också och det hade varit roligt att få bjuda henne på en sommarfika på nya duken.

Men det blir inte alltid som man tänkt sig och här sitter jag med en äppelskruttstopp och kommer inte så mycket längre. Dottern tycker nämligen inte alls att det ska bli en duk utan ett överkast istället och ambivalensen slog till med full kraft.

Nåja, jag har ju några andra projekt (typ sjuttielva) som också behöver lite uppmärksamhet. Det som är bra med den här äppelpajen är att den bränns ju inte vid om man glömmer av den... Vilken tur! =)