Det var en gång...

....ett brev som kom. Och det var minsann inte vilket brev som helst, nej det var en försenad vinst från en tävling som ägt rum hos Anette för längesedan. Det var en tävling om scrapstyger som jag var med på och tydligen vann men hon fick aldrig tag i min adress så vinsten blev liggande. Ända till jag gick fram till henne på senaste Syfestivalen och hälsade, jag kände ju igen henne från hennes blogg. Maken blev mäkta förvånad att jag kände igen henne, jag har nämligen otroligt dåligt ansiktsminne. Men jag går ju in på hennes blogg åtminstone en gång i veckan och ser då hur hon ser ut. Vissa bloggare känns det nästan som att man känner, konstigt eller hur? Det påminner mig om när jag var i Valbo köpcentrum, jag och min man var på väg ut genom dörrarna och in kommer Rolf Lassgård. "Hej hej" säger vi och han hälsar så snällt tillbaka. Sedan tittar jag och maken på varandra och undrar vem det egentligen var som vi hejade på. När vi kom på att det var Lassgård kändes det rätt knepigt att vi båda hälsat på honom som om vi kände honom. Men vi har ju sett honom så ofta på tv så det kändes som att det var en bekant. Lite lika känns det med vissa av er bloggare, tycker jag. Vissa får man liksom en speciell kontakt med. När jag nu gick fram till Anette och hälsade på Syfestivalen så berättade hon för mig att jag hade en vinst att hämta ut, om jag bara kunde skicka henne min adress. Sagt och gjort! Några dagare senare kommer det efterlängtade brevet i lådan. Tänk att det är så kul med tyg! =) Ha nu en bra fredag allihopa, det ska jag ha, ledig helg och allt som jag har. Min helg blir späckad med häst, terrängritt på lördag och tävling på söndag, hur ser eran helg ut?