fredag 26 november 2010

Det blev inget UFO!





När min syrra väntade barn så tänkte jag att jag måste ju sy ett täcke till knodden. Men som vanligt så missade jag deadline! Gabriel kom ut 1 maj och jag hade inte ens börjat att tänka på tyger en gång... Lite bra, tyckte jag ju då, eftersom jag då visste könet och kunde anpassa tygvalet efter det. Jag tror att det dröjde till juni innan jag kom till skott och faktiskt köpte tyger men sedan brakade det loss och hände en hel del faktiskt.

Men sedan blev det ligggande. Ja, ni kanske vet hur det är? Man har bara ingen lust längre. Annat lockar eller så är det en massa måsten som ska göras. Min första semestervecka, som inföll i augusti, tillbringade jag i Fläckebo utanför Sala, på ett syläger anordnat av Gittan Wäfors. Där återfick jag lusten att sy och det har peppar, peppar hållt i sig sedan dess. Jag tog med Gabriels täcke till Fläckebo, tanken var att jag skulle sy det klart där. Men Gittan hade ju så många roliga projekt till oss som jag bara inte kunde motstå. Så täcket blev liggande. Igen..

Men när jag åkte hem från syveckan så lovade jag mig själv en sak. Det är nämligen så här att sedan jag började med lappteknik 2007 så har jag antingen varit på eller av om ni förstår vad jag menar. Jag har sytt massor i perioder medan jag andra perioder inte sytt ett dugg. Tyvärr har de perioderna varit de längsta. Eftersom vi har hästar som tar väldigt mycket tid och ork så har jag skyllt lite på det. Detta har resulterat i att jag inte tyckt att jag kommit ifrån nybörjarstadiet någongång. Jag har sytt, haft en lång period av icke-syende och när det sedan ska sättas igång igen så har jag nästan glömt bort hur man gör!! Därför lovade jag mig själv när jag, full av inspiration, lämnade syveckan i somras, att jag ska sy lite grann varje dag. Om det så bara blir ett enda stygn så ska jag sy lite varje dag. Just för att hålla igång det.

Det har faktiskt funkat!! Första dagen sket det sig visserligen men i stort så har det gått bra. Jag syr nästan varje dag och det blir ju desto roligare när jag märker att jag hinner mer. Och faktiskt blir klar med saker! Nu har Gabriel äntligen fått sitt täcke, han fick det faktiskt för ungefär en månad sedan, tror jag. Nog fick han vänta men det blev iaf inget UFO. =)