fredag 27 april 2012

Det var en gång...

....ett brev som kom. Och det var minsann inte vilket brev som helst, nej det var en försenad vinst från en tävling som ägt rum hos Anette för längesedan. Det var en tävling om scrapstyger som jag var med på och tydligen vann men hon fick aldrig tag i min adress så vinsten blev liggande. Ända till jag gick fram till henne på senaste Syfestivalen och hälsade, jag kände ju igen henne från hennes blogg. Maken blev mäkta förvånad att jag kände igen henne, jag har nämligen otroligt dåligt ansiktsminne. Men jag går ju in på hennes blogg åtminstone en gång i veckan och ser då hur hon ser ut. Vissa bloggare känns det nästan som att man känner, konstigt eller hur? Det påminner mig om när jag var i Valbo köpcentrum, jag och min man var på väg ut genom dörrarna och in kommer Rolf Lassgård. "Hej hej" säger vi och han hälsar så snällt tillbaka. Sedan tittar jag och maken på varandra och undrar vem det egentligen var som vi hejade på. När vi kom på att det var Lassgård kändes det rätt knepigt att vi båda hälsat på honom som om vi kände honom. Men vi har ju sett honom så ofta på tv så det kändes som att det var en bekant. Lite lika känns det med vissa av er bloggare, tycker jag. Vissa får man liksom en speciell kontakt med. När jag nu gick fram till Anette och hälsade på Syfestivalen så berättade hon för mig att jag hade en vinst att hämta ut, om jag bara kunde skicka henne min adress. Sagt och gjort! Några dagare senare kommer det efterlängtade brevet i lådan. Tänk att det är så kul med tyg! =) Ha nu en bra fredag allihopa, det ska jag ha, ledig helg och allt som jag har. Min helg blir späckad med häst, terrängritt på lördag och tävling på söndag, hur ser eran helg ut?

tisdag 10 april 2012

Nesserace!

Ja, det kan man säga att jag har haft här hemma. Åtminstone för mig har det varit ett race, jag som knappt sytt necessärer innan. Det är skumt, det är ju så basic att sy nessar, eller borde vara åtminstone. Jag menar, jag har sytt överkast, stora quiltar med mer eller mindre komplicerade tekniker men en vanlig enkel jädra necessär, det är helt enkelt för svårt för mig att få till det bra!

För ett par månader sedan beslutade jag mig för att börja jakten på det perfekta nessemönstret. Jag ville helt enkelt lära mig att sy nessar och på ett enkelt sätt "slänga ihop" en necessär så där som andra verkar kunna. Att inte behöva tänka utan bara göra...

Sagt och gjort! Jag började med ett mönster jag hade hemma, det var Agnetas (quiltsnack) och det är säkert jättebra på alla sätt och vis men för mig blev det lite för knepigt... Jag hade naturligtvis kunnat göra den på mitt sätt och på så vis kommit undan lite enklare men nu valde jag att följa mönstret, det var ju liksom lite det jag var ute efter. Jag kan ju säga så här att jag erbjöd dottern den men hon avböjde och jag kan ju inte säga att jag inte förstår henne, ha ha ha!

Men som trådförvaring till handsömnadstråd duger den faktiskt ganska bra även fast den knappt kan stå för egen maskin, den behöver lite stöd här i livet. Jag hade lätt kunnat åtgärda felet för jag vet ju så väl vad det beror på men jag har valt att behålla den som den är, alla behöver inte vara perfekta och den är lite grann som en påminnelse om att allting har en början. =)




När det var dags för nesse nr 2 så tyckte jag att KM (käre maken för er som inte vet) behövde en. Inte vet jag om han tyckte det men han låtsades åtminstone bli glad. =)
Rosa pantern gillar han så det tyget fick det bli, jag köpte det ju faktiskt med honom i tankarna. Av någon anledning så fortsatte jag med Agnetas mönster och den här gången blev den helt ok! Inte något större fel vare sig rent tekniskt eller estetiskt men den är lite liten om man ska se det från den praktiska sidan. Det tyckte faktiskt maken också så nu fanns det ingen återvändo; det behövdes helt enkelt ett annat mönster!



Några dagar senare åkte jag till Quiltbiten och shoppade loss lite och köpte bla två mönster på hennes necessärer i olika former och storlekar. Men jag har fortfarande inte hunnit testa dem! Det var nämligen ett mönster som kom emellan och det var Kristinas mönster på Marinas necessär som jag redan hade hemma men av någon anledning inte provat. Det mönstret blev jag så nöjd med så jag har inte kommit mig för att prova något annat. Petronella behövde ju fortfarande en necessär så med henne i tankarna valde jag tyg och började sy. När hon fick syn på resultatet utropade hon "Den vill jag ha!!". =D Jag hade lyckats!

Numera står den inne på vårt badrum full med tonårssmink. Jag har även sytt en till med hästar på till en arbetskamrat, även den från samma mönster. Jag hann tyvärr inte fota den innan den galopperade iväg, den hade bråttom till Turkiet.

Kan man säga att jag kan sy necessärer nu? Eller måste jag öva mera??